Vi är alla rövhål i början

Lite elak och uppseendeväckande rubrik från Ordbajsaren denna gång kan tyckas. Men innan du blir upprörd så läs igenom denna artikel så förstår du snart att det faktiskt stämmer. Vi har alla utvecklats från vårt eget anus.

Efter att det mänskliga embryot genomgått otaliga celldelningar så har det bildats en ihålig boll, denna boll går under det mysiga namnet ”Blastula”. Vad som sedan händer med denna lilla cellboll är ett av huvudstegen för att klassificera ett djur. Antingen blir de deuterostomer eller protostomer, där människan tillsammans med exempelvis andra ryggradsdjur, sjöstjärnor och insekter tillhör deuterostomer. Leddjur, rundmaskar och blötdjur tillhör protostomerna. Vad är det då i utvecklingen vidare från blastula som avgör vilken ”familj” man tillhör? Jo, det är här anus kommer in i bilden.

Hur kommer anus in i bilden?

Blastulan är alltså en ihålig boll och när den är klar så börjar ett område av celler att dra sig inåt kärnan, detta kallas för invagination men ska inte förväxlas med sjukdomstillstånden med samma namn. När cellerna börjar vandra in mot blastulans kärna så skapas ett hålrum som kallas archenteron och alltså är en primitiv form av tarmkanal. Detta gäller endast för deuterostomer, det omvända är sant för protostomer. För dem är det alltså munnen som skapas genom denna hålighet.

För att överdriva lite så tänk dig en boll, en del av bollen börjar sjunka in mot mitten och en hålighet uppstår. Bollen har nu fått formen av en hästsko där alltså håligheten för oss människor är början på vårt alldeles egna lilla brunöga.

Är det inte en fantastisk tanke att alla vi människor började som ett litet anspråkslöst anus simmandes omkring i mamma utan ett bekymmer i världen. Så var nu stolt över ditt daimkryss, det är trots allt den första delen av vad som kom att bli just du.