Blåst på konfekten

Att bli blåst på konfekten är aldrig kul, men var kommer detta uttryck ifrån? Ordbajsaren har, som vanligt, försökt ta reda på ursprunget. Tilläggas bör att detta inlägg blir väldigt intressant så du bör inte sluta läsa. Gillade du förra inlägget som handlade om ”nyfiken i en strut” så kommer du gilla det här då det finns en koppling mellan dem. Än en gång har han levererat, den där Ordbajsaren.

Vad menas med blåst på konfekten?

Om man blir blåst på konfekten så har man blivit av med någon värdefullt som man faktiskt förtjänat. Det kan röra sig om en fysisk sak eller att någon exempelvis tar berömmet för något som man själv egentligen har gjort. Att bli blåst på konfekten kan likställas med att bli ”snuvad” eller ”lurad” på något, man blir alltså av med något på ett oväntat och nästan fräckt eller komiskt sätt.

Var kommer blåst på konfekten ifrån?

Vi tittar på den mest troliga förklaringen och för att göra detta så beger vi oss till ett brädspel vid namn ”Rävspelet”. Spelet är för två personer där en spelar som två rävar och den andra som 20 får (ibland är det höns istället). Spelaren som har fåren ska försöka få över dem (valla dem) till andra sidan spelplanen där det finns en hage. Spelaren med rävarna ska istället försöka att fånga så många får som möjligt innan de når hagen.

Varför går vi då igenom detta spel? Jo, för att understryka att man tagit ett får så var det förr vanligt att man blåste på spelpjäsen när man tog den. Kanske mest för att reta gallfeber på motståndaren som blir av med sitt stackars får. Därifrån har alltså ”blåsa” kommit, alltså att ”blåsa någon” (att lura någon). Man har helt enkelt lagt beslag på något som tillhör någon annan.

Det finns också en skildring från studentlivet på 1800-talet där en skrift gör gällande att om någon tog fram ett föremål (exemplet i texten är pennkniv) kunde det hända att någon annan ryckte till sig detta samt blåste på det och därefter sa ”det blåser jag!” och denne var därefter rättmätig ägare till det. Ett mycket märkligt beteende kan tyckas, men studenter har så mycket konstiga och kreativa saker för sig så varför inte. Den ursprunglige ägaren hade alltså ”åkt på en blåsning”, vilket med tiden helt enkelt kortats ner till att rätt och slätt ”blivit blåst”.

Då har vi alltså kommit fram till var ordet ”blåst” kommer ifrån i detta sammanhang. Då var det bara det här med konfekten kvar. I det tidigare inlägget om ”nyfiken i en strut” så nämndes att man satte en strut på fingret och när sedan barnet lyfte struten i hopp om att det var godis i den så viftade man istället på fingret för att visa att det inte fanns något godis. Konfekt är ett annat ord för godis, så när ungen inser att det inte fanns någon konfekt i struten så har denne blivit blåst på konfekten. Man kan alltså se att dessa två uttryck kanske har ett samband mellan sig. Inte minst då de första kända förekomsterna av dem båda ligger under samma tidsperiod.

Sammanfattning

Han kan om han vill den där Ordbajsaren, i detta fall är det fantastikt kul att kunna knyta ihop två olika ordspråk. På köpet fick vi dessutom var ordet blåst, med betydelsen att bli lurad, kommer ifrån. Lite som ett Kinderägg, en massa gotte i ett och samma paket. Nu låter vi detta smälta lite så läses vi snart igen. Må väl!