Här kommer en dikt om tåg. Ordbajsaren är inte bara en outtömlig källa av språkvett utan även lite av en poet. För att illustrera detta lite tydligare bjuds det här nedan på en dikt. Dikten är sprungen ur det faktum att många pendlare från Älmhult till Växjö får stå stilla i Alvesta (nästan framme i Växjö) 15-20 minuter innan det åker vidare mot slutdestinationen. Att se livet från den ljusa sidan är Ordbajsarens gebit så därför har dikten fått namnet ”Jag trivs bäst när tåget stannar”. Det kan också vara så att hela dikten är en enda stor illustration av ämnet ironi och att det alltså inte alls är speciellt roligt att sitta fast i Alvesta. Så nära men ändå så långt borta… Du bestämmer själv hur du vill tolka det hela. I vilket fall som helst som bjuder Ordbajsaren nedan på en dikt om tåg.

Dikten följer nedan i textform men kan även avlyssnas uppläst av upphovsmannen själv genom att klicka på denna länk: Jag trivs bäst när tåget stannar.

Jag trivs bäst när tåget stannar, i Alvesta ett tag.
Där får vi tid för varandra, en tid vi behöver varje dag.
För hur skulle det kännas om vi inte fick ses?
Troligtvis inte mycket roligare än om någon i vårt anlete fes.

Jag trivs bäst när tåget stannar, i Alvesta en stund.
Det känns som vår fristad, vår egna lummiga lund.
Man kan sitta och läsa Metro, om norrmän som klubbar säl.
Medan tåget blir allt mer försenat, av omloppstekniska skäl.

Jag trivs bäst när tåget stannar, i Alvesta så klart.
Att bara sitta och umgås även om tåget ej har fart.
En pinsam tystnad gör oss dock ingenting.
Vi blickar ut genom fönstret, på perrongens hetsiga spring.

Jag trivs bäst när tåget stannar, i Alvesta var dag.
Det har blivit ett sätt att leva, nästan som en lag.
Det är här vårt dagliga möte sker.
Det är här vi nya vänner runt om oss ser.

Jag trivs bäst när tåget stannar, i Alvesta märk väl.
Platsen där vi alla är perfekta, utan någon akilleshäl.
Där prestigelöshet och harmoni får råda.
Där du kan tala klarspråk utan att orden koda.

Jag trivs bäst när tåget stannar, i Alvesta var kväll.
Oavsett hur hård vår dag har varit, hör man aldrig något gnäll.
Positivism och framtidstro är värdeord som får styra.
Även om pendlarkorten börjar bli hejdlöst dyra.

Jag trivs bäst när tåget stannar, i Alvesta titt som tätt.
Att förstå detta beteende kan för utomstående ej vara lätt.
De vet dock inte hur trevligt vi har.
Att vi alltid varandras bästa sidor tillvara tar.

Jag trivs bäst när tåget stannar, i Alvesta som sagt.
På denna plats i gränslandet har man många timmar lagt.
Många timmar som jag dock ej vill ha åter.
För när jag tänker på hur trevligt vi har, är det nära att jag gråter.