Är lök på laxen bra?

Att lägga lök på laxen är ett uttryck som de flesta någon gång har hört. Dock råder det oklarheter kring om det är något positivt eller något negativt. Å ena sidan anser många att lök på laxen inte är speciellt gott och därför inte kan vara något positivt, medan andra anser att man tar något gott och strör på något annat gott ovanpå. Paralleller dras ofta till ”grädde på moset” och att dessa två uttryck skulle vara synonymer. Men vad är då sant kring uttrycket lök på laxen och hur har det uppstått? Ordbajsaren ger sig in i smeten och försöker nysta fram fakta kring det hela.

Var kommer lägga lök på laxen ifrån?

Uttrycket är mycket gammalt och går att härleda till åtminstone 1500-talet. Själva grunden i uttrycket har dött ut och var från början ”lägga lök på”, det fanns alltså ingen lax från början utan man la helt enkelt bara lök på något. Löken symboliserade något skarpt och fränt, och syftar då till dess smak. Att lägga lök på något var alltså högst negativt, något i stil med att förvärra, förbittra, öka klandret mot någon eller anmärka nedsättande och liknande. Ett exempel på dess tidiga användning är en text från 1620 som lyder ”läggia andra menniskior een klack och een lök vppå baken och ährlige oskyldige menniskior förtaala”.

Anledningen till att ”lägga lök på” blev till ”lägga lök på laxen” är inte helt enkelt att veta med säkerhet. Gängse teorin är dock att allitteration har haft med saken att göra. Med allitteration menas att man upprepar första bokstaven i varje ord, som exempel ”regn och rusk” eller ”i flock och farnöte”. Istället för bara lägga lök på… så lade man till laxen för att få mer melodi i ordspråket.

Slutsats

Går man tillbaka historiskt så råder det alltså inga tvivel om att ”lägga lök på laxen” är något negativt så som att exempelvis förvärra något. Gällande grädde på moset så avser detta ”pricken över i” och är således något positivt. Sedan kan man alltid diskutera kring om grädde på moset är speciellt smarrigt. Man vet dock att grädde på moset är positivt då det är ett ganska ungt ordspråk som härstammar från början av 1900-talet och då avsåg någon som inte nöjde sig med mjölk till äppelmoset.