Ordbajsaren söker pudelns kärna

Pudelns kärna? Vad då pudelns kärna? Jag vet att man menar på att man måste gå till botten med något, typ. Frågan är vad begreppet pudelns kärna kommer ifrån. Spontant låter det helt sjukt, av någon anledning ser jag framför mig hur någon kör upp en käpp i ”chokladkrysset” på en pudel i hopp om att hitta svaret på någon världslig fråga, men det kanske bara är jag… Pudlar har väl inte kärnor i sig? De är väl djur, inte frukter? Nä, det här måste vi gå till botten med!

Vi börjar med den faktiska definitionen av vad som avses med ”pudelns kärna, detta är ”den verkliga innebörden av något”. Så långt är jag med, men var kommer detta uttryck ifrån? Jag fortsätter mitt sökande.

Är Goethe pudelns kärna?

Det hela kokar ned till en skyldig person, nämligen Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832). Denna herre skrev, som några av er kanske vet, dramat ”Faust”. Under en påskpromenad träffar huvudpersonen, alltså Faust, på en pudel. Denna pudel springer i allt tätare cirklar runt honom och han beslutar sig sedermera för att ta med sig hundjäveln hem. Det visar sig snart att detta inte var det smartaste draget Faust gjort, detta då pudeln förvandlades till sin sanna och något otrevligare gestalt, nämligen djävulen. När detta sker utbrister Faust ”Das also war des pudels kern!” (Det var således pudelns kärna!)

Att Goethe använde sig av just en pudel ter sig inte som en överraskning om man tittar lite närmare på Faust och hans ofta förekommande närvaro i cirkus- och varietémiljöer, en miljö där även pudlar ofta förekommer. Det finns även andra troliga anledningar till valet av pudeln som djävulens förklädnad. Dels passar pudeln in i det beteende som hunden i dramat har, nämligen att springa runt främmande människor. Pudeln som ras är nämligen känd för att glatt ta kontakt med kända och okända människor samt att i vild glädje springa runt i cirklar, såkallat ”pudelfnatt”. En svart pudel har även, sedan tidigare, tillskrivits magiska och ofta mörka krafter.

Det typiska beteendet hos en pudel förklaras, av Goethe, mycket talande genom följande rader:
”Det är en pudeltok av sannaste natur.
Du stannar, och han hejdar strax sitt lopp,
du lockar, och han springer mot dig opp,
vad man har tappat, bringer han i knäppen,
i vatten springer han och tar opp käppen.”
– Faust-Tragedins första del, andra scenen; utanför stadsporten

Sådär ja! Nu vet vi alla vad som ligger bakom uttrycket ”pudelns kärna”, äntligen kan jag sova gott igen. Dock tror ni nu att jag bara är nöjd för att jag vet vad uttrycket kommer ifrån, men där har ni FEL! Det största behållningen är att jag har hittat ett nytt härligt ord att använda, nämligen ”pudelfnatt”! Hur roligt är inte det ordet då? Det är extremt roligt och jag ska från och med nu börja arbeta in det djupt i det svenska språket, wish me luck…

…PUDELFNATT!