Varför firar vi påsk?

När detta skrivs står påsken för dörren, dags att äta ägg och jaga påskkärringar för att tvinga dem göra hushållsnära tjänster med sina kvastar. Det är i alla fall så Ordbajsaren firar påsk, men vi är alla olika.

Men vad kommer egentligen ”påsk” ifrån? Ett ord som vi tar för givet, men när man funderar på det så är påsk ett ganska konstigt ord. För att besvara denna fråga behöver vi ta oss till Egypten.

Israeliterna hade blivit slavar i Egypten. Moses, snubben från bibeln ni vet, hade fått i uppgift av sin arbetsgivare Gud att leda israeliterna ur fångenskapen. Egyptens farao slet sitt hår (gissar jag) och ställde sig på tvären till detta förslag. Gud är dock en kille/tjej med relativt stora mandat så denne försöker ”övertyga” faraon med att låta tio svåra plågor drabba Egypten. Den sista plågan var att alla förstfödda människor och djur skulle dö, en inte helt modest övertalningsmetod således.

Utmaningen var dock att israeliternas barn givetvis måste skonas, det var ju dessa som skulle räddas så det hade blivit lite pinsamt annars. Gud bestämde då att familjerna skulle slakta ett lamm (påskalammet) och med dess blod måla ett kors på dörrarna så att Gud skulle veta vilka dörrar han skulle ”gå förbi”.

Vi stannar vid ”gå förbi”, det är nämligen här vi börjar närma oss pudelns kärna. Det hebreiska ordet för att gå förbi eller skona är nämligen Pesach (även Pasach). Via det arameiska ordet för samma sak, Paska, spred sig sedan ordet via missionärer till Sverige. Nu var ordet Pascha då det konverterats till latin som är kristendomens officiella språk. Ordet har sedan ”förädlats” genom åren för att smälta in i de nordiska språken, medan våra grannländer har behållit tvåstavigheten (Paskar, Påske) så har dock svenskan konverterat ordet till att bli enstavigt (Påsk) även om vi till en början använde det tvåstaviga Påska.

Där har vi det mina vänner, en resa från Egypten genom kristendomen och upp till oss i norden. Så nu vet ni vad ni snackar om när ni säger glad påsk till folk.

Glad Påsk!