Lyckost får sin förklaring din lyckost!

Jag hävde ur mig ”lyckost!” till en kollega här om dagen. Direkt efter jag sagt det blev jag osäker på om det ens finns något som heter så, om det kanske bara var något jag hittade på där och då. Jag kom dock snart på att det faktiskt finns ett uttryck som heter så. Det låter ju helt sjukt att säga lyckost till någon som man tycker är lyckligt lottad. Vad har ost med tur och/eller lycka att göra? Ost!? Ju mer jag tänker på förhållandet mellan ost och tur/lycka desto mer förbryllad blir jag, det är ju helt sinnessjukt! Jag gillar i och försig ost väldigt mycket så för mig kan det vara ren lycka att låta en god ost smeka mitt gomsegel. Samtidigt har jag en känsla av att detta begrepp inte uppstod på grund av att jag regelbundet tycker om att äta ost…

Ordbajsaren hittar svaret, sicken lyckost!

Min ständigt trogna primärkälla, vi kan kalla henne ”Internet”, låter dock hälsa att ”lyckost” kommer sig ifrån att en ”ost” förr i tiden var en komplett idiot. En ”Lyckans ost”, eller ”Lyckost”, var därför en person som var dum i huvudet men hade tur. En tur som denne alltså ej förtjänade. Med åren har relationen till dumhet försvunnit, nu är det helt enkelt bara en person som har tur som är en ”Lyckost”, ”Lyckans ost” eller som ungdomarna föredrar att säga, ”Lyllo” alternativt ”Lycko”.

Så nu vet ni det! Efter denna informationskampanj klappar jag mig på huvudet och belönar mig med en riktigt hårig grönmögelost, mummsfillibabba säger undertecknad…

Förhoppningsvis är Ordbajsaren tillbaka igen efter någon månads frånvaro, ber om ursäkt för det.